De Tjugofyra Timmarna i Vår Herre Jesus Kristi Lidande

De 24 Timmarnas Bitra Lidande av Vår Herre Jesus Kristus av Luisa Piccarreta, den Lilla Dottern i Guds Vilja

† Andra timmen
Från 6 till 7 PM †

Jesus skiljer sig från sin mor och går mot övre rummet

Förberedelse före varje timme

Älskade Jesus! När jag har delat i din smerta över skiljandet och dina strålande mors sorg, ser jag att du väljer att gå dit där Faderns vilja kallar dig. Och ännu så är sonen och modern förenade av en kärlek som gör er oskiljbara. Så lämnar du dig själv kvar i din mors hjärta, och din älskande mor lämnar sig själv kvar i dig.

Välsignar varandra, Jesus, omfamnar du sin Mor för sista gången, inföser i henne mod i den bittera lidandet som väntar på henne, ger henne det sista avskedet och går iväg. Men ditt bleka ansikte, dina skakande läppar, din röst översvämmad av smärta, som om du ville brista ut i tårar när du sade farväl, berättar mig hur mycket du älskar din mor och hur hårt du lider för att måste lämna henne. Men för att uppfylla Faderns vilja underkastar ni er båda, förenade i kärlek, denna högsta viljan. Ni gör därmed botgöring för dem som inte bryr sig om Guds vilja på grund av för mycket hänförande till släktingar och vänner eller eftersom de inte kan övervinna lagliga och heliga känslor när det behövs. De motsvarar därför inte graden av helighet som Gud kallar dem till. Jesus, vad smärta orsakas du inte av dessa själar som förkastar din kärlek från sina hjärtan för att nöja sig med skaparens kärlek!

Min älskling! När jag botgör tillsammans med dig, låt mig stanna hos din Mor och trösta henne när du går iväg. Därefter ska jag dock skynda mina steg för att återigen hämta upp dig. Men till min stora sorg måste jag se att min mor skakas av rädsla. Hennes smerta över skiljandet är så stor att hennes röst dör på läpparna och hon inte kan uttala ett ord; hon nästan svimmar och talar orden i en överskott av kärlek: “Min son, jag välsignar dig!” Vad en smärtsam separation, bitter som döden! Försäkringsdrottning av Sorgerna! Låt mig lyfta upp dig, torka dina tårar och dela i din bitra lidande.

Min mor! Jag ska inte lämna dig ensam. Oh ta med mig. Lära mig i denna smärtsamma stund hur jag skall försvara och trösta Jesus, hur jag skall botgöra, och om jag bör lägga ner mitt liv till hans försvar. Jag kommer att vara lugn under ditt skyddande mantel. Men vid en blick från dig ska jag flyga till Jesus, bära din kärlek, dina känslor, dina ömhetar, förenade med mina, till honom och lägga dem i varje sår av hans, i varje dropp av hans blod, i varje sorg och varje förnedring. Den tåliga kärleken från sin mor och dotter som han ser i varje lidande kommer att lindra hans smärta. Därefter ska jag ta skydd under ditt skyddande mantel igen och bära dig ömheten av hans kärlek för att trösta ditt hjärta, överväldigat av smärta. Min mor, mitt hjärta slår starkt, jag vill gå till Jesus. När jag kysser dina morshänder välsignar du mig som du välsignade Jesus och låter mig gå till honom.

Min sötaste Jesus! Kärleken visar mig vägen Du går. Jag sträcker ut mig mot Dig när Du vandrar genom Jerusalems gator med Dina älskade lärjungar. Jag ser på Dig och ser att Du fortfarande är blek, jag hör Din milda röst. Men den låter så ledsen att det skär in i Dina lärjungars hjärtan och de blir fullständigt förtvivlade. "Detta är sista gången," säger Du, "som jag går denna väg med er. Imorgon kommer de dra mig längs den, fångad, med tusentals förolämpningar." Pekande på platserna där du ska misshandlas och plågas värst fortsätter Du: "Solens liv går under som solen går ner på himlen; imorgon om denna tid kommer jag inte längre att finnas. Men när solen stiger, så skall även jag uppstå igen på tredje dagen." Vid detta uttalande blir apostlarna ännu mer ledsna och tystnar. De vet inte hur de ska svara. Men Du, min Jesus, lägger till: "Mod, bli inte nedtryckta! Jag skall inte överge er, utan vara alltid med er. Endast är det nödvändigt att jag dör för frälsningen av era själar." När Du talar så, min Jesus, rörs Du djup. Med en skakande röst fortsätter Du att undervisa Dina lärjungar. Innan Du stänger Dig in i cenaceln (överrummet), betraktar Du ännu en gång solnedgången. Din liv går också mot sitt slut.-

Du erbjuder alla Dina steg för dem som är på sina sista dagar och ger dem nåd att gå hem i Dig. Du gör även botgöring för dem som, trots sorgerna och besvikelserna i livet, halsstarrigt vägrar ge sig åt Dig. Sedan låter Du Din blick vandra runt Jerusalem igen, scenen för Dina underverk och platsen för Din nåd. Men Jerusalem bereder redan korset för Dig som belöning för all Din godhet, slippar spikarna för att utföra Guds mord. Du skakas av en känsla, ditt hjärta vill brista. Du sörjer staden övergivningen. På detta sätt gör du botgöring för så många själar vigda till Dig, som Du med stor omsorg valt att forma underverk av Din kärlek från dem, men som är otacksamma nog att inte svara på Din kärlek och i stället ger Dig den största bitterheten att smaka.

Jag vill göra botgöring med Dig, därmed lindra Ditt hjärtas plåga. Ensam ser jag att Du känner avsky vid synen av Jerusalem. Du vänder Din blick för att gå in i överrummet.

Min kärlek! Tryck mig mot Ditt hjärta, så att dess bitterhet blir min, och jag kan offra den till Fadern tillsammans med Dig. Men Du ser på min själ med en blick av nåd, häller Din kärlek in i den och ger mig Din välsignelse.

Reflektioner och övningar

av S:t Fader Annibale Di Francia

Jesus avskiljer sig snabbt från sin Moder, även om hans Allra Tenderaste Hjärta upplever en chock.

Är vi redo att offra till och med de mest legitima och heliga känslorna för att fullfölja den gudomliga viljan? (Låt oss undersöka oss själva särskilt i fallen av separation från känslan av Guds närvaro eller från kännbar fromhet).

Jesus gjorde inte sina sista steg förgäves. I dem förherligade Han Fadern och bad om frälsning av själarna. Vi måste lägga samma avsikter i våra steg som Jesus lade—det vill säga, att offra oss själva till Faderns ära och till välsignelse för själarna. Vi bör också tänka sig att vi lägger vår fotspår i Jesu Kristi; och eftersom Jesus Kristus inte gjorde dem förgäves, utan insköt alla skapelsens steg i Sina, rättande allt deras misssteg, för att ge äran som tillkommer Fadern och Livet åt allas misssteg så att de skulle kunna gå på den goda vägen—så bör vi göra det likaledes, lägga våra steg i Jesu Kristi med Hans egna avsikter.

Går vi på gatan beskedligt och samlad för att vara ett exempel för andra? När den lidande Jesus gick talade Han ibland till apostlarna, pratade om Sin nära lidelse. Vad säger vi i våra samtal? När det finns en möjlighet, gör vi då Guds Frälsares Lidelse till objektet i vår konversation?

När apostlarna såg ut ledsen och nedslagna försökte den älskande Jesus trösta dem. Lägger vi avsikten att lindra Jesu Kristus i våra samtal? Försöker vi göra det i Guds Vilja, infundera Anden av Jesus Kristus hos andra? Jesus går till cenakeln. Vi måste innesluta vår tankar, känslor, hjärtaslag, böner, handlingar, mat och arbete i Jesu Kristi Hjärta under handlingsutövningen; och genom att göra detta kommer våra handlingar att få den gudomliga inställningen. Dock är det svårt att alltid hålla denna gudomliga inställning eftersom det är svårt för själen att kontinuerligt smälta sina gärningar i Honom, så kan själen kompensera med sin goda viljas ståndpunkt och Jesus kommer att vara mycket nöjd. Han blir den vaksamma Vakten över varje tanke, ord och hjärtaslag hos henne. Han placerar dessa handlingar som en följeslagare inuti och utanför Sig själv, tittande på dem med stor Kärlek, som frukten av skapelsens goda vilja. Då när själen smälter i Honom gör hon sina omedelbara gärningar tillsammans med Jesus, så kommer den gode Jesus att känna sig så attraherad till denna själ att Han gör vad hon gör tillsammans med henne, omvandlande skapelsens arbete till gudomligt Arbete. Allt detta är effekten av Guds Godhet som tar allt i beaktande och belönar allt, även en liten gärning i Guds Vilja, så att skapelsen inte blir besvärad om något.

O min Liv och Allt, låt Dina steg leda mina, och när jag vandrar på jorden, må mina tankar vara i himlen!

Offer och Tacksägelse